MKR 5 J60, mekanikermiss

Efter en lördag som bjöd på blandat regn, sol, hopp och förtvivlan så var det dags för Lucas MKR-premiär i klassen Junior 60 på söndagen. Vi hade inga direkta ambitioner med söndagens tävling utan såg denna som ett test på hur vi skulle hänga med det tuffa startfältet med våra grejer och vår knappa erfarenhet av inställningar av kart och motor.

Jag ska erkänna att jag (och även Lucas) var helt slut efter lördagens tävling och efter att förberett det sista på karten till kl 23 på lördagskvällen så var det inga problem att somna.

På morgonen var det soligt och torr bana.

Vi kastade oss direkt ut på träning nr1 efter det obligatoriska förarmötet. Lucas hade väldigt bra fart redan under första träningen. Han kom in med 7:e snabbaste tid av 19 förare, endast 24 hundradelar efter snabbaste föraren.

Under träning nr2 så pressade Lucas ännu mer och lyckades sätta 5:e snabbaste tiden. Han körde alltså snabbare än flera toppförare som spenderat flera säsonger i denna klassen och även tävlar internationellt! Vi var jättenöjda med denna starten på dagen..

Sen var det dags för tidskörning. Vi ville inte kliva in och ta en position längst bak i fältet där de snabbaste förarna stod, utan valde att ta vår lottade startruta mitt i fältet.

Detta var en tabbe för Lucas hamnade i kraftig trafik under hela passet. Hur han än gjorde så kom han ifatt en långsammare förare och blev bromsad under varje varv. Det räckte inte till mer än 15:e bästa tid i tidskörningen, nästan 1 sekund långsammare än vad han kört under träningen innan.

Vi hade gemensamt bestämt innan tävlingen att han inte skulle blanda sig i hårda fighter eller göra alltför vågade omkörningar under den här premiären. Främst för att spara lite på grejerna till nästa säsong då vi satsar lite mer.

I kvalheaten plockade Lucas några placeringar i varje heat, men avhöll sig från att pressa sig förbi folk när det var riktigt tight. Detta gav honom startruta 10 i förfinalen.

För mig var det superkul att se att han var med i de snabbaste klungorna och verkligen utmanade etablerade förare. Det syntes inte alls att han var ny i klassen!

Förfinalen gick hyffsat. Lucas missade lite i starten men var absolut med i matchen och bytte placeringar under hela racet. Han kom i mål på position 13.

Nu kom regnet!

Vi skyndade till depån för att hinna byta till regndäck och regninställningar innan finalen. När det sedan var dags för final så var det upptorkande med torra spår på banan. Vi stod länge och funderade om vi skulle slänga på slicks, men alla andra valde till slut att ändå gå ut på regndäck.

I finalen gick starten bättre. Under de inledande varven var det tight racing med enstaka centimetrar mellan kartarna. Lucas plockade placeringar och låg i en stor grupp på position ca 8-10 när jag ser hans kedjeskydd lossna i en kurva och slungas ca 5m upp i luften, shit 😧!

Detta efter bara 3 varv körda i finalen…

Jag förstod direkt att det var jag som återigen missat att skruva fast det under stressen innan race. Jag vet dessutom när det skedde och precis som under lördagen hade jag blivit avbruten med frågor från andra mekaniker medan jag skruvade på Lucas kart. Det är alltid trevligt med diskussioner och frågor, men i mitt trötta tillstånd så tappar jag då min arbetsordning 😉.

Lucas förstod också då han fick teknisk flagg att det troligen var samma orsak som under lördagen.

Avbruten final gav honom sista platsen i tävlingen.

Det var ju trist och han var besviken (och jag kände mig jättedum) men han hämtade sig ganska snabbt för han hade ju vinsten från lördagen att glädja sig åt och han kände verkligen att han var en stark utmanare i nya klassen.

Lucas kommentar efter tävlingen var att detta verkligen kändes som racing. Det var tight och svårt som Lucas gillar och det går sjukt snabbt när barnen far fram i såna farter och sätter varvtider inte långt ifrån de stora seniorklasserna. Han sa att han hade en adrenalinrush under hela racen så det bådar gott inför fortsättningen 😁.

Om bara mekanikern kan sluta göra bort sig så blir det nog bra detta!